Nu är det ju inte menat att detta ska vara en syblogg...
...men jag måste visa molnmössan jag slängde ihop igår, när jag tog en paus i drakjackssömnaden (ja, när jag tar en paus från att sy så syr jag hahaha). Den är ju absolut inte unik; de flesta syr mössor av det här tyget - men det gör ju inte den mindre tjusig för det! Det är ju som gjort för att bli mössor det där molntyget alltså... Nu sitter jag och väntar på att mina märkesnamnlappar ska komma i posten nån jäkla gång så jag kan börja sätta min stämpel på mina alster!
Ville får stå sitta modell. Han har förövrigt precis börjat krypa, parveln, så nu är det slut på husfriden på allvar. Han har redan käkat på min älskade yuccapalm samt fastnat under köksstolarna. Varför ska ungar alltid ta den krångligaste vägen när de ska nånstans?
Sybloggin'
Jag måste bara visa en snutt av ett tyg som jag har skickat efter! It's faaabulous och man blir så GLAD när man ser det!
(från JNYdesign.)
Jag har en beställning på en drakjacka till en av dotterns kompisar med drakdille, och jag tänkte göra en i limegrön fleecefrotté fodrad med molntyget, samt andra orangea detaljer. Den kommer bli vårig och fullkomligt urtjusig, ujujuj! :-D
Sen fick jag nys om att det är symässa här i Älvsjö i slutet på februari också. Ypperligt tillfälle att kuta iväg shoppa textil och annat pyssel som en galning!
Vid rätt tillfälle är alla människor bisexuella
Japp, jag är fullkomligt övertygad om det. Look at the monkeys liksom! (och jag är fullkomligt övertygad att maken drar sig för att kolla på Brokeback Mountain ENBART för att han är rädd att han ska börja se Heath och Jake på ett helt nytt - och spännande - sätt).
;-D
Syttnytt: Superhjältejacka by MYMI*
Dottern (eller Mega-Minou) fick dille på superhjältar efter förra årets julkalender på tv, och då fick jag idén att sy en superhjälteaktig sci-fi-esque jacka!
Jackan är gjord i fleece, och är ofodrad.
Stjärnapplikationerna gjorde jag själv, de var jättepilliga att sy fast.
Den har alvluva (såklart!) och kontrasterande blå snedslå.
Wow vilken pose (här mutade jag henne med choklad så hon skulle stå stilla)!
Mega-Minou to the rescue! Swoosh!
(Se även DRAKJACKAN!)
*MYMI är "märkesnamnet" på mina creations (dotterns initialer innan vi tog samma efternamn som karln. Det är ju hon som inspirerar mig, så det kändes helt naturligt)! :-D
Chokladtips!
Choklaaa gör mig glaaa!
De fick choklad som julklapp på karlns jobb (som han tog hem till mig hehe), bland annat MULU Raw Chocolate - i varianten Silk som är en vegansk "mjölkchoklad" - som var såå förbannat god att jag måste beställa mer BUMS. Superchokladig smak, inget Maraboumjäk (även om jag gillar Marabou så är det ju inte så intensiv smak på den chokladen). TRY IT!
En titt bakåt, en titt framåt
2009 var året då (bland annat):
- ...vår son föddes.
- ...karln gjorde en ärbar kvinna av mig då vi gifte oss i juni.
- ...jag äntligen kände, efter fyra och ett halvt år, att Stockholm är mitt riktiga hem.
- ...jag insåg att jag ska skita i alla negativa saker/personer, och inte ta ansvar för - eller ta över - andra människors känslor och skitbagage längre.
- ...jag insåg att jag fortfarande är väldigt ung och har hela härliga livet framför mig!
Vad har jag i kikaren för 2010 då? From the top of my head:
- Jag ska bli snällare; en mer mjuk människa (det är jobbigt att vara snäll förstår ni, för jag härbärgerar ett litet förbannat, arrogant och sadistiskt stentroll inom mig :-).
- Jag ska bli ekonomisk. Typ spara pengar och föra budgets osv. Ha lite mer koll på utgifterna.
- Jag ska må bättre fysiskt! Jag tänkte börja med yoga för spänst och så ska jag tvinga maken att köpa en crosstrainer åt mig. Jag vill ha mer energi helt enkelt!
- Jag ska bli mer tålmodig med barnen, och sluta vara en lat herregudjagorkarintelekanu-morsa.
- Fundera på vad jag vill bli för något, är det något jag vill plugga t.ex.
- Jag ska bli bättre på att sy barnkläder, samt sy en tjusig klänning åt mig själv.
- Jag ska (med hjälp av de ihopsparade pengarna jag nämde ovan) göra min efterlängtade tatuering(ar) - en 3/4-dels sleave på vänster arm med stiliserade blomrankor/trädgrenar. ELLER tatuera ett "halsband" insprirerat av den egyptiska typen som Godric i True Blood har... jag har inte bestämt mig!
Ja typ så där!
(Min enda tattoo som jag gjorde fyra år sen, en tribute till världens bästa band Down. Ja, jag är en töntig hårdrockarfan-girl.)
Åh vad jag saknar den energin!
Många kvinnor brukar klaga över hur kasst de mår, t.ex. att de inte orkar nåt, när de är gravida. Jag fattar fan inte vad de snackar om. Jag önskar jag kunde vara gravid JÄMT!
Jag blir nämligen ein ÜBERMENSCH när jag är på tjocken. En energisk, balanserad, sprudlande överkåt superhjältinna typ. Jag brukade kliva upp klockan 6 på möran, måla om nåt rum, möblera om nåt annat, spika upp nåt, promenera, storhandla, laga 3-rätters middag, städa, baka bröd - varje dag ända in till förlossningen.
Nuförtin pallar jag knappt gå ut med soporna tamejfan.
(trött surmamma med en linslus som kapat datorn)
En sneak peek på min senaste kreation
Men bara en liten titt, för den är inte riktigt klar än.
Faan alltså, jag surfar runt på lite olika sybloggar och blir grön av avund över deras overlockmaskiner och automatiska bandkantare och jagvetintevad. Själv sitter jag och gör fejkoverlock med raksöm och sicksack liksom, en aning tidsödande... :-/
Jag skyller ALLT på amningshjärna!!!
Setting: köket.
Jag - Axel? Kan du fylla på den här med 15 deciliter mjöl är du snäll?
Karln - Va?
Jag - Ja? 15 deciliter tack.
Karln - Hur i hela helvete ska 15 deciliter få plats i den här hade du tänkt?
Jag - Men är du dum? Du får skaka på måttet medan du häller så packas det!
Karln - ...
(har jag nämnt att jag egentligen är blond förresten?)
Dagens outfit - barnen
Jag passade på att handla lite Villervallakläder nu när de har rea.
Och så hittade jag Photo Booth på datorn
AAAHAHAHAHAHAHA! HAHAHAHHAHAHA! HAHAHA!
(den här gör mig lite rädd...)
(...)
(min favorit, holkfejan)
På tal om vargar
Jag tänkte ge min son namnet Varg. Innan han var född alltså. Men så kom han ut och såg bestämt inte ut som nån Varg, så det fick bli Lo istället.
Lilla Ville-Lo
Alla rädder för vargen är
Ja, och så det här med vargslakten...
Jag är uppvuxen i ett av länen där den här "skyddsjakten" pågår. Och jag kan förtälja att det finns ett irrationellt och glödhett varghat bland befolkningen där (som till största del består av bondesläkt, samtliga födda med jaktlicens i mun), som stammar från flera hundra år tillbaka då vargen var ett reellt hot.
Nowadays skulle jag tro att knappt en bråkdel av populationen ens har sett spåren av en vargstackare nån gång när de är ute och traskar i skogen.
Men de ska utrotas ändå de där onda, blodtörstiga bestarna som dödar enbart för nöjes skull, menar många av dem - och syftar då inte på sig själva, utan refererar till nån gång då Per-Jöns-Olaf-Uppå-Berge's grabbs hunnstackarä blev schlaktad utav varga å nergräven uti skojjen, å dä va nå brano fruktansvärt va blodet dä va, åhfifan.
Jo, jag har hört hur det låter med egna öron. Nä tack å häj mä däj säger ja då.
Jag har mens och känner mig fet och ful
Jag framför spegeln - 18 år, snygg som fan, cellulitfri och med gudatuttar som tittar upp i taket:
Asså, oh my gawd vilka losers de där som plastikopererar sig är!!!
Jag framför spegeln - sex år och två barn senare:
Asså, man skulle fan kolla upp hur mycket de ska ha för ett sånt där lyft.
Vilken jävla grej att göra...
...men jag var överlycklig.
Min eccentriska ryssfinnemormor tog mig till frisören när jag var fem år gammal och lät mig ta hål i öronen.
Morsan blev inte glad kan jag säga.
Vad fick du i julklapp? Jag fick ett privatliv!
Jag fick en iMac-dator av världsbästa maken! Och inte nog med det; jag fick ett privatliv också efter en evighet sittandes i soffan med laptopen med nackspärr.
Maken och Minou har börjat sova inne i hennes stora lekrum, så jag har fått vårt lilla röda sovrum heeelt för mig själv (och Ville såklart, eftersom jag nattammar)! Förut sov vi nämligen allihopa i det lilla sovrummet som är 7 kvm stort, och jag skämtar inte när jag säger att det fanns varken fysiskt eller psykiskt andrum. Det låter kanske lite pensionärigt att sova i separata sovrum, men jag är lite sån vet ni. Karln får ju dock självklart boka tid med mig om han vill komma på nattlig visit. ;-)
MITT pysselskrivbord i MITT rum!
Ja det är en WoW-musmatta som ligger där. So sue me, ja ä nörd.
Annars var julafton supermys, bortsett från en och annan idiotklapp till barnen från karlns sida av familjen (tur att vi öppnade dem själva här, annars vet jag inte vad jag skulle ha gjort om vi satt med tjocka släkten. Typ hämtat motorsågen och sågat skiten i flisor framför dem to make a fucking point). Nästa år ska jag ta mig fan KRÄVA att de frågar innan de köper nåt åt dem. Ska det vara så svårt liksom? Jag blir bara paffare och paffare.
Aja, det var mest jättebra klappar så jag släpper det nu... nästan... väntaaa... sådär. God jul.
De små ljusen med en skeptisk motorsågsmamma
Jag och Phil Anselmo åt kräftor inatt
Jag har en dröm som återkommer sisådär var tredje år. Jag och Phil Anselmo badar bastu och äter kräftor. Inatt drömde jag det igen.
Vad är det liksom? Kräftor? I en bastu?! Hahahaha.
Jag rider ett julrus
Som jag har nämnt tidigare firar vi jul själva för första gången; jag, karln och ungarna. Hittills har det varit så otroligt härligt, lugnt och skönt att jag funderar på att aldrig åka upp till släkten igen till jul! Vi lyssnar på töntiga christmas carols och bara fånmyser!
Knäcken är kokad, granen är pyntad, maten är handlad och klapparna kirrade. Jag provade att koka min egen brunkål idag förresten; vi fick en ekolåda av snälla Oskar och Natta (lady Dahmer) innan de drog till Delsbo, och däri fanns det helt lägligt ett spetskålshuvud!
Imorgon ska vi baka lussekatter - och jag ska prova på att göra en hälsingsk saffranskaka efter karlns önskningar.
Julgran
Julyucca
Axel och Minou gjorde chokladdoppade & hasselnötsströsslade mandelmassegodisar
Vissa ser ut som...eh... kattskit?
Om det är så här nu, hur blir det då om 10 år?
Fan alltså. Det här är långt, men bear with me.
Det har dragit över någon slags farsot av "prinsessighet" på min tös avdelning på dagis, och hon kommer hem och KRÄVER att jag tilltalar henne som Prinsessan. Vill Prinsessan ha ett glas mjölk, liksom, medan hon tar på sig sina (osynliga) prinsessiga klackskor och drar en piruett.
Jesus fucking Christ tänker jag och håller tillbaka tvivelfyllda miner och grimaser som framkallas av alla fluffigheterna. Jag blev i det närmaste indoktrinerad i att tycka att allt "flickigt" var trams och strunt av min mor när jag växte upp. Jag fick ALDRIG vara "rosa och fin" som de flesta tjejerna. Nej, jag fick ha kortklippt hår och lekvänliga kläder - vilket ofta inte var så kul.
Jag klär min dotter i lekvänliga kläder, en mix av både "pojkiga" och "flickiga" färger och modeller. Jag undviker dock rosa, även fast det förekommer ibland, kläder p.g.a min indoktrinering som jag beskrev ovan. Vad fånigt det låter - ångest p.g.a ambivalenta känslor för en färg - nu får jag ta och skärpa mig...
Jag är hur som helst helt ställd. Hur i hela helvete tar jag ställning till det här? Måste jag? Ska jag kanske låta henne vara? Eller ska jag skicka henne på kompensatoriskt genus-boot camp? HJÄLP!
Men det slutar inte där... Hennes dagisgrupp består av mestadels tjejer, och jag är uppriktigt förvånad över hur dessa töser är klädda. Samtliga har små kjolar och rysch pysch och blommor hit och dit. Jag trodde att klä sina barn så var ett 90-talsfenomen som var dött och begravet, men vad vet jag som har vuxit upp i skogen och gått på en Waldorfskola? Jag hade illusioner om något HELT annat i varje fall.
Suck. Till saken kanske, Maia?
Jo, min dotter har ledsen, vid ett flertal tillfällen, berättat för mig att det är ett barn som säger till henne att hon har fula kläder, konstiga kläder, och till och med att hon har ett fult ansikte. Det här är alltså 3-4-åringar jag snackar om.
Min dotter har också ibland på morgnarna uttryckt en ängslig önskan om att ha vissa specifika kläder på sig till dagis, så att det här barnet ska se henne och tycka att hon är fin. Och då blir jag så jävla arg (fast jag visar inte det för henne).
Jag försöker förklara för henne att det är ingen som kan bestämma vad som är fult eller fint osv, etc. och att hon ska säga till fröken om hon blir ledsen över någonting (jag har notifierat fröknarna om det här också såklart). Men jag är inte säker på att hon förstår innebörden i vad jag menar...
Jag grubblar över hur jag ska göra för att inte få henne att känna sig "fel" hur hon än är - vare sig det handlar om min ovilja mot fluff, eller hur klädkoden är på dagis...
Any thoughts?
Snälla tomten, låt det ligga kvar över jul!
Sen kan det smälta bort for all I care. Igår eftermiddag såg det ut så här. Dottern är helt lyrisk, och lillsnoddas tittar fram inifrån sin vagn och kikar nyfiket på det vita på marken när vi är ute.
Dock är stockholmarna helt VÄRDELÖSA på att ploga. Jag har fått pulsa i snön, puttandes 2 ungar + en barnvagn uppför ett motherfucking BERG i två dagar nu. Skulle aaaldrig hända i norrland minsann, där blir vägarna renskrapade kl 4 på morgonen! FÖFF! Jag kommer säkert tappa 5 kilo innan den här veckan är över, med den här ansträngningen. Vilket kanske är bra ändå, med tanke på allt glufsande jag tänker ägna mig åt framöver... moahahahaha.
Tur att man har ordentliga och stora lufthjul på vagnen i alla fall. Annars hade det varit helt omöjligt att ta sig fram - även på trottoarerna (jag fnissar lite elakt åt alla stackare som kommer med svängbara minihjul höhöhö ;-P).
